Det regnar snören

Regnet står som spön i backen (som vi säger på svenska) och jag är våt om strumporna. Det tar emot varje gång jag måste sätta på mig dom fula, stora röda regnbyxorna, men jag är sa tacksam när jag kommer in och BARA är blöt om tårna. Det beror ju på dåligt skoval!

Jag hade egentligen inte behövt cykla fram och tillbaka i regnet. Inte avbryta mitt Prison Break-maraton, men det visste jag ju inte innan.

Det blev nämligen ingen utdragning av tanden idag. *yeay* Man kanske föresten inte ska jubla, det blir ju istället vid ett senare tillfälle.
Vi pratade en stund och J frågade hur det känns eftersom min första visdomstand rök förra veckan. Efter en stunds prat och lite pedagogiskt ritande på en liten whiteboardtavla så kom vi överens om skjuta upp det hela till ett senare tillfälle.

Därför är jag nu tillbaka i soffan med Prison på G.

Visst hade det varit skönt att få det överstökat, men nu kan jag gå och träna istället :)