Live with it!

Tiden går för fort!!

Det har jag sagt förut och jag säger det igen!!

Det var nyss söndag.. och nu är det snart helg igen. Hur kan dagarna bara rinna iväg.. jag minns knappt vad jag gjorde för en vecka sedan.. *suck*

När man pratar om det så känns det som att det är långt till praktiken, men det är det inte! Och om veckorna fortsätter att gå så fort som dom har gjort nu på senaste tiden, så ska vi nog ut redan nästa måndag.. Det är så det känns.. och sånt blir jag stressad av!

Vad gör man åt stressen då?

Jag försöker förtränga den.. och det har funkat bra för mig.. Vet inte om det är så nyttigt, men det struntar jag i för tillfället!

Det är inte supermycket läxor just nu.. och det är ovanligt! Man brukar annars inte ha någon fritid alls, så nu vet man nästan inte vad man ska hitta på när man har en kväll ledig. Konstigt men sant.

Känns dock bra att kunna sitta vid datorn utan ha dåligt samvete för att man vet att man egentligen borde göra någontng annat. Ja, självklart finns det alltid andra saker som ska göras, men idag är det tillåtet att proritera datorn ;)

Livet i övrigt då?

Jo då.. det går fortfarande upp och ner..
Man lär sig att leva med saker.. även dom som känns ofattbara och ledsamma. Hålen i hjärtat efter mamma och Niklas (och alla andra som haft en plats i mitt hjärta) läker inte eller fylls igen för att tiden går och man kommer tillbaka till vardagen.. Man lär sg bara att leva med det!

Jag har hört att man ska bli starkare som person när man varit med om svåra/jobbiga situationer i livet, men jag vet inte om jag har blivit det. Jag kanske snarare blivit mer känslig, jag vet inte. På något vis kanske jag blivit starkare, men samtidigt har en del av mig tagits bort i och med att mamma inte finns.. hur ersätts den delen? Kommer Eva, Totte och Malin någonsin vara desamma igen efter det som hänt Niklas?

Mycket sånt här har jag funderat på nu på sista tiden. Och det tar på en, det vill jag lova!

Det har ju också passerat andra människor i ens liv.. som vänner och pojkvänner. Självklart kan det kännas jobbigt och tomt utan dom.. även om det är länge sedan man skildes åt.

Just nu är det väldigt tomt utan Jim. Från att höras varje dag till att inte höras alls är ett stort 'steg'. Ett steg som kanske är nödvändigt eller självvalt, men som ändå känns som en öm punkt i hjärtat. Saknaden kan finnas kvar trots att hjärnan har en annan uppfattning..

För att det inte bara ska vara ett känslo-inlägg så kan jag blogga lite om en länk som jag snodde från en kompis..

Om ni inte har något roligare för er så gå in på The Best Of Blocket.se, länk, .. eller om ni någon gång behöver att gott skratt!

Tips: Titta inte på allt på en gång.. spara lite till nästa gång du känner dig nere eller behöver piggas upp ;)

Fest och Mys

Äntligen känner jag mig lite bättre..

Det har gått i vågor och jag har mått ganska dåligt senaste tiden. Men nu börjar det sjunka in.. både det som hände Niklas och med Jim.

Det har varit en mysig helg. Riktigt tjejig. :)

Till att börja med kan jag berätta att jag har färgat håret.

Bokade tid på Attityd för att klippa topparna och göra något åt håret. När vi hade lunchat på Rutiga i fredags så var det dags. När jag kom dit visste jag fortfarande inte hur/vad jag ville göra. 1) Bara fixa mina blonda slingor 2) Färga brunt med ljusa slingor 3) Färga ljusbrunt/ ngt närmre min riktiga färg..

Det blev ljusbrunt med bloda slingor i och det blev fint. Kanske hade varit roligare med en stor förändring. Typ mörkbrunt. Men jag är för Feg. Suck!

Nästa gång kanske !? :)

På fredagkvällen bjöd jag Josse på mat här hemma och sedan kom 8-9 tjejer till på lite tjejfest. Hur många var vi? Det var jag, Josse, Sanna, Josefine, Anna, Alexandra, Jessica, Eliin, Sandra, Malin och Mikaela.. elva. Jättetrevlig kväll med mycket snack, kortspel och skratt. (Bilder finns på BDBn)

Igår bev jag bjuden på middag hos Josse och senare på kvällen var vi (jag, Josse, Josefine, Anna, Axxa och Jessica) på Myskväll hos Sanna. Tittade på film och snackade sedan gamla minnen. Trevligt!

Nu blir det nog prommenad.. eller kanske ska simma?! Hmm

Tack tjejer för en mysig helg!

Ps. Jag åker till Sthlm på fre. Nu är det bestämt. Sanna kör.

 Niklas Myhre

* 1990 10 03   + 2007 08 23

Idag var det begravning.

Och den var hur fin som helst!

Prästen hade för 16 år sedan döp Niklas och hjälpte nu oss alla att ta farväl av Niklas, "Myran".

Klockan 10 hördes kyrkklockorna. Det kändes som världens längsta minutrar efter det.

Cermonin inleddes av Morbus, bandet som Niklas var basist i, med att sångaren, Elias, sjöng Du ger mig min morgon. Jag tror inte ett öga var torrt. Han sjöng senare en av deras egenskrivna låtar.

Innan vi fick gå fram och ta avsked spelade hela bandet en låt som också var jättefin men som man inte kan tänka sig kan spelas i kyrkan. Jag, och alla andra, tyckte dock att det passade eftersom det var ett verk som niklas varit delaktig i. Källarversionen av låten kan man höra på Youtube.

När cermonin var slut ställde sig 6 stycken av hans närmaste kompisar upp, gick fram till kistan och tog tag i varsitt handtag. Bar sedan ut den till bilen till tonerna av Tears in heaven. Otroligt modigt, starkt och fint gjort av dem tycker jag. Jag har själv aldrig varit med på en bagravning där man bär ut kistan, men det kändes som ännu en gest från Blötbergsgänget. Att dom/vi får hjälpa honom en bit på vägen och inte bara lämna honom i kyrkan.

Ca. 80 av dom 200 som var med i kyrkan följde med på fikat i församlingsgården. Prästen läste upp postogram som kommit till förmån för Mag- och Tarmsjukas riksförbund. Jag tror det var upp emot ett 20-tal som skänkt pengar till det ändamålet. Bland andra Ingalill o Bengt, John o Ulrika, Jens och Anna.

Lena och Anders hade skickat blommor med hälsningar hem till slogåsen.

Nu ikväll samlades vi allihopa (jag, Eva, Totte, Malin, Magnus, Inger, lasse, mormor, morfar, pappa och Agneta) på Slogåsen och åt tillsammans. det kändes verkligen tomt utan Myran! Det känns som att han är bortrest  bara och kommer hem när som helst. Det går inte att förstå att jag inte kommer få träffa honom igen.

Elias, Alex och några grabbar till kom upp och pratade en stund. Det var mysigt att ha så många omkring sig. Som det känns nu vill jag inte åka härifrån.

Det är uppenbart att du var älskad av många!

Vi kommer sakna dig!

**

Quit playing games with my heart

Den här gången går det inte att laga..

Du fick chansen, men du sumpade den.. igen..

**

Dans

I fredags försökte jag ta reda på hur vi ska göra med blommor till begravningen, men det är svårt. Själva betällningen kanske inte är så svår, men att sätta ihop en fin bukett.. Jag vet ju inte vad blommorna heter.. Men nu vet jag ungefär vad jag ska be om, så jag hoppas det blir fint. Ska ringa imorgon.

Det har varit snack om dans i flera veckor. Tina ohc Maria bestämde sig för länge sedan att de skulle på Maran i Övik den här helgen, helst båda dagarna. Jag har inte varit så sugen men dom har frågat mig typ 300 gånger om jag vill med.
"Du tyckte ju det var jättekul när vi var ut sist.. kom igen nu!"

Tina meddelade i torsdags att hon var jättedålig och inte skulle komma vilket gjorde att jag ännu mindre vill åka, för det var ju halva grejjen, att träffa henne.

På fredag fick dock sandra nys om att det skulle vara dans, då nappade hon på att följa med.. då kände jag plötsligt att.. ja, det kanske skulle vara kul ändå.. (suck för mig att jag aldrig kan bestmma något)

Det slutade med att jag och Maria åkte.. Sandra och Catta hoppade av i sista minuten men Catta var snäll och lånade ut bilen iaf. Tack!

Det var jättekul.

11 mil till Övik härifrån.

Grillade först hos Maria. Hon, jag, Josse och Henke. Mysigt :)

Kom till Folkets Park vid kvart över åtta tror jag.

Dansade och dansade och dansade.. Tyvärr hittade jag bara tre som var riktigt duktiga på att bugga,eller som jag passade i hop med kanske det heter..

Vid tjugo i tre var vi helt slut och kände oss nöjda så då körde vi hemåt igen.

Jag trodde jag hade ont i ryggen innan.. men herre gud. Eftersom jag är så kort så lutar sig killarna sig ofta över mig vilket gör att min rygg har varit i en ostkroksböj bakåt i ungefär 6 timmar.. shit va ont jag hade.

Trodde jag skulle ha mer träningsverk än vad jag har. Känner mig mest trött i kroppen. har dock fortfarande ont i ryggen, men det är nog inte så konstigt.

Tack Maria för att du övertalade mig att följa med! Jag hade roligt!

(Och jag håller med Josse; det behövde jag)

Till minne av Niklas

Fick just veta att det finns en sida Till minne av Niklas Myhre men läste just att den inte alltid komma vara kvar.. tyvärr..

Därför ville jag kopiera några fina saker jag läste på sidan.

__________________________________________________

Denna sida är tillägnad Niklas Myhre som lämnade oss i stor sorg den 23 augusti 2007.

Född 3/10-90 och lämnade oss 23/8-07, 16 år gammal.


Vi tänker på dig och saknar dig. Det är en stor sorg att du lämnat oss. Du var vårat lilla solsken och nu är du borta. Hoppet lämnas kvar, om att vi åter igen ska få träffa dig. Vi hoppas att du har det bra, och att vi kommer att ses igen. Ta hand om dig, och glöm inte: vi tänker på dig.

Vila i frid älskade Niklas. Vi tänker på dig!

__________________________________________________

Myran <3 / Karl Kaizer (Nära vän. )
Shit, dagarna går och ingenting förändras egentligen. Sitter och tänker i detta nu på alla minnen jag har med dig. Jag har haft så kul med dig, du är verkligen den bästa som finns egentligen. Felet är bara att du inte längre finns ibland oss.. Eller jag känner att du finns här, men man kan inte längre ta på dig. Jag tänker på att du skulle komma till mig och vi skulle träffas för första gången på två veckor ungefär. Det är hemskt att tänka på.
Vi var och träffade dig en sista gång igår, det var hemskt att stå där och se dig. Så olik, jag har aldrig sett dig så..
Men nu hoppas jag att du har kommit till ett bättre ställe och att du inte längre behöver ha det jobbigt en enda dag.
Saknaden är stor, enormt stor.

Älskar dig Nicklas Myhre, du lämnar ett stort hål i alla av oss

__________________________________________________

Oskar Wiberg lit a candle on 08/27/2007:

"See you on the other side myran.. Jag tar med mig brädan så blir det som för=) Love you R.I.P."

Sandra Eriksson lit a candle on 08/31/2007:

"Niklas Myhre, kom tillbaka vi sakanr dig ! <3."

Oskar Myllergård lit a candle on 09/05/2007:

"Vi ses i himlen brorsan <3."

Daniel Olsson lit a candle on 09/05/2007:

"Myran myran, tungt så tungt att du har lämnat oss. Älskar dig så mycket och kommer aldrig att glömma tiderna <3 RIP."

Jag skrev:

Kusin Lina lit a candle on 09/06/2007:

"Det är så svårt att förstå att det är sant. Du är otroligt saknad och du ska veta att du alltid finns i våra hjärtan!"

__________________________________________________

Bara för att sidan inte kommer vara kvar för alltid kommer vi alltid minnas honom och sakna honom. Nu ska jag tända ett ljus för honom.

Upp och ner på livets bana..

Det har snart gått 2 veckor sedan Niklas gick bort. Tiden går verkligen jättefort! Det skrämmer mig ibland, med tanke på att det enda min värld kretsar runt just nu är skolan. Självklart privatlivet också, men man hinner ju inte med någonting utöver det..

Jag har inte mått så bra på sista tiden. Det har varit svårt att koncentrera sig i skolan och jag känner mig trött.. slut i hela kroppen liksom. Men det är väl biverkningarna man får när man känner sig så här.

Niklas begravning är nästa fredag, den 14:e. Det ska bli skönt att få komma och träffa familjen och säga hej då till honom.

Jag åker ner torsdag och upp hit på söndagen igen.

Kan inte föreställa mig hur det kommer bli. I kyrkan. På Slogåsen. Över huvud taget..

Det låg ett brev på hallmattan igår när jag kom hem. Det låg bredvid mig på vardagsrummsbordet länge innan jag kom på att jag skulle öppna det.

Det var från Eva. Hon skickade mig dödsannonsen och ett kort brev.

Hej!

Lyckan kommer Lyckan går.

Ja du livet är hårt.

Men det ser ut att rulla en dag i taget,

men det blir inte mycket vettigt gjort.

Nu förstår man vilket tomrum du har i hjärtat efter mamma.

Må så gott

Eva och Torleif

*tårarna rinner*

Tack! Omtänksamt.

Och än är det inte nog med hemskheter.

Läs detta så förstår ni vad jag menar..

Ta hand om er!