Dream on, Dream on

Det är tredje natten på en vecka som jag vaknar gråtandes för att det jag drömmer är så verkligt.

Härom natten drömde jag om mamma.. det är inte så ovanligt. Den här gången hade vi varit till farmor och farfars hus, men ingen var där. Mer minns jag inte.

Vad jag minns av nattens dröm är jag att jag hade fått en lägenhet i Vasastan i Stockholm men kom på att jag inte alls ville flytta dit. Det var en stor fin lägenhet med bra läge men jag hade inget minne av att jag hade tackat ja. Pappa var med och var överlycklig att jag skulle komma tillbaka till stan.. Det var då gråten kom. Och sen vakande jag.

Saker som är jobbiga att fundera över måste ju komma upp till ytan någon gång. Och har man fullt upp på dagarna så tar hjärnan igen det på natten.
Dock tycker jag att jag har funderat och tänkt och vridit och vänt på det mesta som finns i min hjärna just nu, på dagtid, men det kommer ändå små subtila signaler när jag drömmer. Jag kan vakna och vara helt slut för att jag drömt så mycket på natten. Jag vet inte om jag ska tycka att det är tur eller tråkigt att man oftast glömmer ganska snabbt efter man har vaknat..