Om att smälta in..

Jag själv har alltid varit blyg. Jag har alltid tyckte att det varit jobbigt att prata inför folk. Jag hade alltid ont i magen när jag skulle ha muntlig redvisning i skolan. Jag är sällan den som hörs mest.

Nu pratar jag inför folk varje dag. Pratar om saker och besöker platser som jag aldrig skulle gjort om jag inte var teckenspråkstolk.

Skillnaden är att det inte är jag som väljer orden. Jag förmedlar bara vad andra har att säga. På föräldrarmöten. Hos läkaren. På arbetsplatser. På föreläsningar. På hundkursen. Kick-off:en på jobbet. Lektionen i skolan. På fackmötet. På BVC. Jag vågar stå på scenen i en fullsatt aula.

Vi är med överallt.

Det är inte alltid en dans på rosor! Självklart pirrar det i magen ibland :)

Ett varierande och utvecklande jobb.

Svårt och roligt på samma gång!