Niklas Myhre

* 1990 10 03   + 2007 08 23

Idag var det begravning.

Och den var hur fin som helst!

Prästen hade för 16 år sedan döp Niklas och hjälpte nu oss alla att ta farväl av Niklas, "Myran".

Klockan 10 hördes kyrkklockorna. Det kändes som världens längsta minutrar efter det.

Cermonin inleddes av Morbus, bandet som Niklas var basist i, med att sångaren, Elias, sjöng Du ger mig min morgon. Jag tror inte ett öga var torrt. Han sjöng senare en av deras egenskrivna låtar.

Innan vi fick gå fram och ta avsked spelade hela bandet en låt som också var jättefin men som man inte kan tänka sig kan spelas i kyrkan. Jag, och alla andra, tyckte dock att det passade eftersom det var ett verk som niklas varit delaktig i. Källarversionen av låten kan man höra på Youtube.

När cermonin var slut ställde sig 6 stycken av hans närmaste kompisar upp, gick fram till kistan och tog tag i varsitt handtag. Bar sedan ut den till bilen till tonerna av Tears in heaven. Otroligt modigt, starkt och fint gjort av dem tycker jag. Jag har själv aldrig varit med på en bagravning där man bär ut kistan, men det kändes som ännu en gest från Blötbergsgänget. Att dom/vi får hjälpa honom en bit på vägen och inte bara lämna honom i kyrkan.

Ca. 80 av dom 200 som var med i kyrkan följde med på fikat i församlingsgården. Prästen läste upp postogram som kommit till förmån för Mag- och Tarmsjukas riksförbund. Jag tror det var upp emot ett 20-tal som skänkt pengar till det ändamålet. Bland andra Ingalill o Bengt, John o Ulrika, Jens och Anna.

Lena och Anders hade skickat blommor med hälsningar hem till slogåsen.

Nu ikväll samlades vi allihopa (jag, Eva, Totte, Malin, Magnus, Inger, lasse, mormor, morfar, pappa och Agneta) på Slogåsen och åt tillsammans. det kändes verkligen tomt utan Myran! Det känns som att han är bortrest  bara och kommer hem när som helst. Det går inte att förstå att jag inte kommer få träffa honom igen.

Elias, Alex och några grabbar till kom upp och pratade en stund. Det var mysigt att ha så många omkring sig. Som det känns nu vill jag inte åka härifrån.

Det är uppenbart att du var älskad av många!

Vi kommer sakna dig!