Upp och ner på livets bana..

Det har snart gått 2 veckor sedan Niklas gick bort. Tiden går verkligen jättefort! Det skrämmer mig ibland, med tanke på att det enda min värld kretsar runt just nu är skolan. Självklart privatlivet också, men man hinner ju inte med någonting utöver det..

Jag har inte mått så bra på sista tiden. Det har varit svårt att koncentrera sig i skolan och jag känner mig trött.. slut i hela kroppen liksom. Men det är väl biverkningarna man får när man känner sig så här.

Niklas begravning är nästa fredag, den 14:e. Det ska bli skönt att få komma och träffa familjen och säga hej då till honom.

Jag åker ner torsdag och upp hit på söndagen igen.

Kan inte föreställa mig hur det kommer bli. I kyrkan. På Slogåsen. Över huvud taget..

Det låg ett brev på hallmattan igår när jag kom hem. Det låg bredvid mig på vardagsrummsbordet länge innan jag kom på att jag skulle öppna det.

Det var från Eva. Hon skickade mig dödsannonsen och ett kort brev.

Hej!

Lyckan kommer Lyckan går.

Ja du livet är hårt.

Men det ser ut att rulla en dag i taget,

men det blir inte mycket vettigt gjort.

Nu förstår man vilket tomrum du har i hjärtat efter mamma.

Må så gott

Eva och Torleif

*tårarna rinner*

Tack! Omtänksamt.

Och än är det inte nog med hemskheter.

Läs detta så förstår ni vad jag menar..

Ta hand om er!