Just nu längtar jag hem.. Hem till Stockholm. Vill träffa pappa.. kompisarna.. och vara borta från teckenspråket ett tag! Missförstå mig rätt.. Jag tycker jättemycket om teckenspråk, men ibland blir det bara för mycket. Speciellt när man pluggar det och dess utom har en döv pojkvän hemma. Man kommer liksom aldrig ifrån det. Det konstiga är att man är olika bra på teckenspråk beroende på vem man tecknar med. Bland blir jag stressad och nervös om jag vet att personen jag pratar med kan mer än vad jag kan, då blir allting bara fel. Skitjobbigt!Ibland går det dock hur bra som helst. Tror det är när man är som mest avslappnad och inte tänker så mycket på vad man säger. Önskar att det alltid var så!Dags att sätta igång igen.. Rasten är slut! Bye